Historieskrivning

Historien skriv av segrarna heter det och i fallet andra världskriget är det extra tydligt. Ännu idag så skrivs historien om andra världskriget av segrarna.

När det kommer en bok som tar upp den tyska civilbefolkningens lidanden under andra världskrigets bombmattor så beskrivs den i ordalag som ”cyniskt vidrig” som SVT:s utrikeskommentator Bo Inge Andersson sade i sin kommentar om boken. Vad är det som är cyniskt vidrigt att någon vågar utmana den hittills rådande politiska historieskrivningen.

Hittills så har mycket nästan alla historieskrivning om andra världskriget haft en politisk utgångspunkt nästan som en saga, alla tyskar var onda och alla amerikaner och engelsmän var goda. Riktigt så enkelt kan man inte beskriva historien. Likväl som Londons befolkning led av dom tyska bombattackerna så led den tyska befolkningen av de engelska bombattackerna. Det är alltid civilbefolkningen som lider mest i krig. Men att tala om den tyska civilbefolkningens lidanden är och verkar fortfarande vara tabu. Vi måste konstatera och acceptera att det på båda sidor fanns goda och onda människor och händelser

Att skriva historia måste vara att opartiskt vilja ta fram sanningen, berätta hur det verkligen var.

Jag ser fram emot att leta upp ett exemplar av Jörg Friedrichs bok Branden och själv skapa mig en uppfattning men jag tror att det kan bli en skakande läsning