Moderat krisarrogans

Dagens Nyheters ledare har idag rubriken historien går igen och handlar bland annat om att Fredrik Reinfeldt kopierat sin taktik från Labour i England men också från Bill Clinton. Detta fenomen har jag talat om i många tidigare bloggar så att upprepa mig känns som att vara en raspig skiva.

Det som jag finner märkligt som påpekas i artikeln är att den annonskampanjs som nu pågår och som skall tala om vilka underbara saker som regeringen uppnått inte har alliansen utan de Nya Moderaterna som avsändare. Ett faktum som jag inte tänkt på förrän nu. Kanske beroende på att man ser regeringen som en moderatregering och inte en alliansregering.

Fast tanken slår en, hur reagerar övriga partier i alliansen när de nu ser sig degraderade till utfyllnad i riksdagen som inte räknas när det gäller.

Att Moderaterna behöver en kampanj för att bättra på sin nu skadade image är inget som någon tvekar om men då skall de göra en moderat kampanj som talar om moderat politik och inte om allianspolitiken.

Att så är fallet tyder på en allt större desperation inom Moderaterna eftersom de vänner de en gång hade faller ifrån och de som inte går självmant sparkas bort av en arrogant ickelyssnande partiledning. När kritiken tar sig sådana uttryck som den gjort när det gäller försvaret då är det allvarligt. Det tillhör inte vanligheterna att riksdagsledamöter från det största regeringspartiet går ut i debattartiklar och kritiserar regeringens politik så öppet som nu skett.

Att kritiken tog skruv det bevisades av att de kritiska moderata riksdagsledamöter som skrivit under artikeln samma dag som den publicerades kallades till den moderata gruppledaren i riksdagen för samtal, översatt till ren svenska dom fick en rejäl utskällning.

Jag undrar hur länge som Moderaterna kommer att vara ett enat parti för det knakar betänkligt nu i fogarna