DN:s ledare idag tar upp de nya Moderaterna och hur de övergett de gamla moderata värderingarna. Samt ställer sig frågan om Moderata väljare längre känner igen sig i sitt part.
Frågan är väl befogad eftersom de nya Moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning övergett alla gamla Moderata ideal, förutom att sänka skatten, så långt har de ännu inte kommit.
Det som är intressant är att när Bo Lundgren fick gå så var ett av argumenten att moderaterna glidit för långt bort från sina kärnfrågor och därför misslyckades. En av dom mest aktiva kritikerna då var Tove Lifvendahl som efterlyste en återgång till den politik som bedrevs av moderaterna på Gösta Bohmans tid. Jag och säkerligen många andra uppfattade det som att det var det som Fredrik Reinfeldt blev vald för att göra.
Reinfeldt lanserade senare begreppet Nya Moderaterna efter förebild från Brittiska Labour och lyckades få stöd inom partiet för sin politik och bildandet av alliansen. Ett vågspel som gick hem tack vara valsegern som kom dels för att Reinfeldt kändes som en fräsch vind inom politiken då samt för att människor var trötta på Göran Persson personligen, alltså inte så mycket politik som person i det valet.
Konceptet med nya Moderater har hittills varit framgångsrikt för Fredrik Reinfeldt Men vad händer om han nästa val gör ett dåligt val och i Moderata ögon så är nu ett dåligt val att förlora regeringsmakten. Men jag tror att vid en eventuell valförlust 2010 så kommer den katapultstol som Reinfeldt nu satt sig på med hanteringen av försvaret och rättsväsendet att utlösas fortare än han kan säga valförlust.
Skall han undvika det så måste han styra upp politiken på ett sådant sätt att både dom nya som gamla Moderaterna känner igen sig i sitt parti.
Vem som vinner nästa val är svårt att säga men jag vet en sak det blir spännande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är helt övertygad att du har rätt i din analys att Göran Perssons personlighet var alliansens främsta tillgång vid förra valet. Om alliansen nu mäktade med att genomföra sin politik, skulle det kanske finnas en chans att nästa gång röstas fram på sina egna meriter. Med tanke på fadäserna - inte bara försvar och rättsväsende, utan också utnämningspolitiken och fastighetsskatten - tror jag dock inte att det kommer att gå vägen.
En framstående tjänsteman i regeringskansliet sade i höstas till mig att "än är vi inte oroliga". Det börjar bli dags att känna viss oro, eftersom många borgerliga kärnväljargrupper antagligen kommer att avstå från att rösta i nästa val om regeringen fortsätter på det här viset.
Skicka en kommentar