Danmark, Ryssland, USA, Norge och Kanada skall nu börja förhandla om vem som har rätt till Arktis och de naturtillgångar som döljer sig därunder.
Att sådana förhandlingar kommer i gång är bra och viktigt eftersom det annars riskerar att bli en potentiellt mycket explosiv situation runt Arktis när huggsexan sätter in på allvar. Det som slår mig är att sådana här allvarliga förhandlingar bör ske med FNs närvaro och hjälp för att samtligas intressen skall tas till vara även dom stater som inte direkt är inblandade kan ju ha ett visst intresse att frågan löses fredligt och på ett för miljön så bra sätt som möjligt.
Tyvärr så ha visst FN bestämt sig för att dra frågan i långbänk och inte göra någonting förrän 2020 då är det nog för sent för FN att spela en roll, frågan måste lösas inom dom kommande åren gärna inom det kommande året. Frågan är varför FN drar på saken så till den milda grad, det är ju så man börjar undra om FN är rädd för att agera i frågan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
DN:s artikel och därmed Lasse Bs kommentar är lite missvisande. Staterna som anslutit sig FN:s havsrättskonvention har bestämt att en kommission ska pröva de olika kuststaternas anspråk. Kuststaterna har 10 år på sig att lämna in dokumentation för hävda sina anspråk (artikel 4 i annex 2 till konventionen). Kanada anslöt sig till konventionen 2003 och Danmark 2004, därmed har de fram till 2013 respektive 2014 på sig att lämna in dokumentation. Därefter kan "FN-komissionen" - som egentligen heter "Commission on the Limits of the Continental Shelf" - pröva dessa länders anspråk. USA har ännu inte anslutit sig till HavsrättskonventionenFN har alltså inte bestämt sig för att dra saken i långbänk.
För övrigt finns det fler faktafel i DN:s artikel, där det påstås att den exklusiva ekonomiska zonen kan sträcka sig längre än 200 nautiska mil. Kontinentalsockeln kan sträcka sig längre än 200 nautiska mil, men inte den exklusiva ekonomiska zonen (jämför artikel 57 med artikel 76).
Skicka en kommentar