I dag på aftonbladet debatt så kommer Elisabeth Gauffin & Ngolia Kimanzu mee ett helt fantastiskt påstående. Dom hävdar på fullaste allvar att ökade matpriser är bra för jordens fattiga.
Jag vet inte i vilken värld de lever men det kan helt uppenbart inte vara i samma värld som jag lever i. i min värld är det ett problem att stora delar av jordens befolkning måste lägga 80 procent av sin inkomst bara för att kunna få mat på bordet. De personerna är säkert väldigt hjälpta av att maten blir ännu dyrare så de kanske måste lägga 90 procent av inkomsten på maten.
Det finns idag många problem med livsmedelproduktionen i världen men ett av problemen är inte att maten är för billig. Visst skall odlarna ha betalt för sin gröda och sitt arbete.
Först så konstaterar de att det inte finns någon relevant statistik som stöder deras påstående för att i nästa mening hävda just statistik som stöd för sitt påstående, där pratar de ju mot sig själva.
Problemet är inte att livsmedelspriserna fallit som de hävdar utan att vi i den rika världen i vår godhet att ge hjälp har dödat mycket av det inhemska jordbruket i vissa delar av världen.
Denna hjälp har hittills givits i form av färdigproducerad mat och det är klart att oavsett var på jorden människan existerar så väljer den alltid det enklaste alternativet. Och för många har det enklaste alternativet varit att flytta från sin lilla farm och ta sig till något läger där de får gratis mat. Att lägren sen allt inte är som ryktena säger upptäcks oftast för sent då jordbruket redan är övergivet.
Skall vi hjälpa människor ur fattigdom och hunger så måste vi hjälpa de att försörja sig själva på sin jordbruksmark. Hjälpen kan bestå i redskap, utsäde och kunskap. Inte som i ett projekt jag hörde talas om där de fattiga bönderna fick mobiltelefoner för att slippa åka in till staden för att göra upp om priset. Tanken var nog riktig om de inte glömt bort att ge de här människorna ett litet elverk så de hade sluppit åka in till staden för att ladda sina mobiltelefoner.
Ge en man en fisk och han har mat för en dag, kär honom att fiska och han har mat för hela livet. Det måste vara utgångspunkten för den hjälp som vi kommer att ge till de fattiga i denna värld.
Sen måste vi som kan producera livsmedel se till att producera så mycket vi kan med effektivaste metoder som möjligt allt annat är ett stort fett svek mot världens fattigaste människor
Det finna mängder av åtgärder som behöver snabbt sättas in för att bekämpa fattigdomen i världen men höjda matpriser är definitivt inte en av dessa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
https://www.themonastery.org/credentials/ordination-certificate-TGFycyBCZXJnbHVuZF4wNS8wMy8yMDA5XmxhcmdlXmZyZWVe.jpg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar