Jag läser i svenskan att en pappa blir friad från åtalet om misshandel mot sin tremånaders baby. Enligt tingsrätten finns inga direkta bevis.
Som jag ser det så är 14 revbensbrott, spriralfraktur på ena armen och blödningar i hjärnan ganska starka bevis. För de skadorna finns det inte en möjlighet i världen att babyn själv skulle ha kunnat ådra sig. Mig veterligt så ägnar sig tremånaders bebisar åt att äta och att sova, definitivt ingenting som skall orsaka dessa skador. Om jag inte tar fel så är också blödningar i hjärnan tydliga bevis på att barnet i det har fallet babyn utsatts för våldsamma skakningar.
Den nu frikända fadern har hela tiden hävdat sin oskuld, men varför har han inte kunnat då säga vem som förorsakat dessa skador på babyn, för är han oskyldig så bör han ju kunna förklara hur skadorna uppkommit på ett trovärdigt sätt.
Åklagaren tänker inte överklaga domen om inga nya omständigheter kommer fram, han kunde lika gärna ha sagt att barnmisshandelsmål är så oviktiga så de skiter jag i. Åklagarens ställningstagande är på gränsen till skamligt. Ett överklagande så att sanningen kan komma fram är extremt välbefogat i detta fall anser jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du frågar hur åklagaren tänker. En bättre fråga vore: tänker åklagaren överhuvudtaget?
Johan Lagerfelt
Johan L. undrar, en smula retoriskt, om åklagaren alls tänker. Men svaret är utan tvekan ja, eftersom målet är dödfött.
Förvisso har inte barnet själv åsamkat sig skadorna. Frågan är vem som har gjort det. Åklagaren chansade, uppenbarligen utan bevis, på pappan. Men det kanske finns en mamma i hemmet, och närstående och släktingar som kommer på besök. Förmodligen sammanlagt en hel hög tänkbara misstänkta.
I normalfallet ställer hovrätterna ännu högre beviskrav än tingsrätterna, bl a för att lekmannainslaget är svagare. Åklaren kan själv åtalas om han mot bättre vetande överklagar en dom, d v s om han överklagar när han på förhand vet att han är chanslös.
Så nog har åklagaren tänkt alltid. Sen är det förstås en diskussionssak om man i svensk domstol skall kunna fällas till ansvar även utan bevis. Kanske borde det räcka med att man kan anta att någon är skyldig. Eller gissa. Eller singla slant om saken.
Anonym 2 med ditt resonemang så säjer du samtidigt att dom är så pass dåliga föräldrar att dom inte borde ha vårdnaden om sitt barn eftersom dom då inte kan redogöra för vilka som haft möjlighet att skada barnet om dom nu inte gjort det själva.
Man brukar väl ha ganska bra kontroll på vilka människor man släpper i närheten av så små barn och när en så pass allvarlig skada uppstår.
Så det finns mängder av obesvarade frågor från båda föräldrarna som borde utredas mera innan något frikännande kan komma i fråga
Skicka en kommentar