Polisens prioriteringar

I en självkritisk rapport från polisförbundet så kritiseras den så kallade pinnjakten inom polisen hårt, det är bra. Pinnjakten är att komma upp i de fastställda målen för hur många utanandningsprov som skall göras. Det finns många fler liknande mål som polisen måste uppfylla för att det skall anses att de gjort ett bra arbete.

Att som i polisförbundets debattartikel enbart kritisera polisens ledning är inte riktigt rätt ledningen har ett ansvar också för den situation som nu råder inom polisen. Men det yttersta ansvaret ligger på de politiker som tror att de kan styra polisarbetet från sammanträdesrummet genom att dela ut kvantitativa krav på vilka åtgärder som skall genomföras.

Det enda sätt som en sådan detaljstyrning av polisverksamheten från politiskt håll kan fungera är om brottsligheten skulle styras av samma politiker.

Självklart skall vissa brott prioriteras högre än andra när det gäller utredningsresurser inom polisen, något annat vore ju dumt för ett mord kräver ju betydligt mera resurser än et snatteri.

Men prioriteringen måste ske så lokalt som möjligt av de poliser som träffar på människor i deras vardag och vet vad som de känner otrygghet inför.

Det är först då med en prioritering som är baserad på verkligheten och inte politiska mål som vi kan få en polis som är effektiv och som gör nytta.

Sen så måste politikerna snarast tillföra resurser så att administration kan utföras av administratörer och inte av poliser som skall utföra polisarbete. Då kanske polisen slipper säga att i år ja då skall vi öka tiden vi ägnar oss åt polisarbete till minst halva tiden i stället för bara en dryg tredjedel av tiden. Polisen skall väl ägna sig åt polisverksamhet hela tiden eller