Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister och partisekreteraren Erik Ullenhag kommer i dag med den geniala lösningen på problemen i vissa förortsområden , riv dom så försvinner problemen.
Visst är det så att en del av de områden som byggdes under miljonprogrammet har haft en negativ utveckling men det gäller inte alla områden.
Varför är det bara i de problemtyngda områdena som det skall rivas för att få till ett mer blandat bestånd, varför inte då riva på Lidingö eller på Östermalm bara som exempel , där går det nog att få in flera bostäder med blandade upplåtelseformer. Vi får inte glömma att när en allianspolitiker pratar om blandade områden så menar dom att det där enbart skall finnas bostadsrätter eller villor, hyresrätter i allmännyttan är något som borgerliga politiker av rent ideologiska skäl skyr som pesten och gör allt de kan för att få bort.
Att det samma dag i DN rapporteras om nya bråk i Rosengård är en händelse som ser ut som en tanke. Jag undrar om dessa individer skulle attackera polis och räddningstjänst mindre om man dessutom rev deras bostäder.
Många förklaringar på det som sker i Rosengård förekommer bland annat den som ges uttryck för i debattartikeln, Om jag skall tolka saken rätt så sker detta för att integreringen inte fungerat. Att integreringen i Sverige är under all kritik det kan jag hålla med om och att det då uppstår kulturkrockar är inget konstigt, det som jag funderar över är i vilka länder det finns en kultur som går ut på att göra räddningstjänstens livräddande arbete till måltavla för attacker, jag hoppas någon kan upplysa mig på den punkten.
Att komma med dylika förklaringar till det som händer är att försöka sopa de verkliga problemen under mattan. I Sverige så har vi misslyckats så totalt med våran integrationspolitik genom den låt gå attityd som präglat den i många år.
Genom att inte tydligare påpeka vilka lagar och regler som gäller för alla i Sverige så har vi successivt byggt upp denna situation, där små extrema grupper med dunkel politisk agenda eldar på sådana här händelser för att destabilisera det samhälle som vi alla lever i.
Att bara skrika på hårdare straff är inte den enda lösningen men att attackera ambulanser eller räddningstjänst under insats måste väl i alla fall kunna klassas som försök till mord och straffas därefter.
I mitt tycke så borde dylika attacker straffas med minst 4 års fängelse.
Jag undrar hur dessa individer som ägnar sig åt sådana här saker skulle tycka om det var någon av deras nära och kära som behövde en ambulans fort men som inte kan få den hjälpen för att den attackeras eller att deras hem brinner upp totalt för att räddningstjänsten måste invänta beväpnad eskort innan dom kan utföra sitt livräddande arbetet.
De som kallar dessa individer för vilsna ungdomar borde då gå ut och förklara för dom vad som är rätt och fel, själv föredrar jag att kalla de individer som ägnar sig åt sådan här verksamhet för terrorister. Jag har en misstanke att det på något sätt är orkestrerat någonstans ifrån för att så sakteliga urholka vårt demokratiska samhälle
Dagens Nyheter
Dagen Nyheter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Varför är det bara i de problemtyngda områdena som det skall rivas för att få till ett mer blandat bestånd?"
För att det är där problemen finns? Men miljonprogramområdenas fulhet kan givetvis bara ses som en delförklaring till de problem som samlas där. Människor föredrar i regel andra områden. De som har störst möjlighet att flytta gör ofta det och skulle göra det även om miljonprogramområdena befolkades av städade människor.
"det som jag funderar över är i vilka länder det finns en kultur som går ut på att göra räddningstjänstens livräddande arbete till måltavla för attacker"
Det är knappast "räddningstjänstens livräddande arbete" de attackerar utan representanter för samhället. Det är alltså krigföring mot Sverige och väst de ägnar sig åt. Motsvarande beteenden är inte svåra att hitta i t ex Israel, Irak, Pakistan, Libanon och Kosovo.
Ofta försöker man legitimera sitt stenkastande på olika sätt. Man hävdar att det är ett legitimt och spontant uppror mot en ockupationsmakt eller att polisen inte respekterar en. Men det är samma människor och samma kultur bakom de kastade stenarna.
Pelle du menar alltså att det är husens estetiska värde som skall avgöra inte deras funktionalitet, även om en del av miljonprogrammets hus behöver upprustning, men att riva lägenheter i en bostadsbrist känns liksom som om man förvärrar problemen.
Om ditt resonemang stämmer att det inte är räddningstjänsten som attackeras utan representanter för samhället, varför attackeras då inte andra samhällsrepresentanter med stenkastning exempelvis kommunala parkarbetare eller bibliotekarier.
Men det som är det mest skrämmande med ditt resonemang om orsakerna är att har du rätt så ser alltså invånarna i dessa områden resten av svenskarna som en ockupationsmakt.
Med andra ord så går Sverige mot ett inbördeskrig i allt snabbare takt eller …..
Jag anser att både funktionalitet och estetik ska tillåtas ha betydelse för bostadsområdens utformning. Det är inhumant att tvinga människor att bo där de inte trivs. Givetvis måste rivningar i dessa bostadsbristtider kompenseras av nybyggnationer.
Jag tror dock inte att renovering av miljonprogramsområden är tillräckligt för att få den städade medelklassen att flytta dit. Dessa områden är inte sällan placerade långt från centrum med en områdesplanering som skapar anonymitet och insynsdolda ytor. Att de dessutom ofta är större än äldre områden gör inte saken bättre.
Om dessa områden rivs och ersätts av nya, kan man i viss mån bygga in en social kontroll som försvårar kriminalitet. Det handlar om att minska de gemensamma och öppna ytorna i hus, t ex loft- och källargångar mellan lägenheter och hus där främlingar kan ränna runt utan insyn. Om hur husen och dess fönster är placerade.
Innergårdar stärker den sociala kontrollen jämfört med höga punkthus t ex. Sedan bör mycket göras åt belysning, gömställen längs gångvägar (t ex buskar), trafikplanering och annat som man totalt förbisåg på 60- och 70-talen. Där vanliga människor känner sig otrygga känner sig de antisociala trygga.
Vad gäller representanter för samhället så tror jag att det framför allt är de som har kontakt med de antisociala invandrargrupperna som drabbas, framför allt de som arbetar i samma områden. Följdaktligen borde bibliotekarier helt slippa undan medan parkarbetare, i den mån de finns i miljonprogramområden, borde kunna genomföra sitt jobb helt utan kontakt med lokalbefolkningen. Däremot finns ytterligare en drabbad grupp av samhällsrepresentanter och det är områdenas lärare.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2618797.svd
Angående inbördeskrigsteorierna så anser många att Sverige befinner sig i riskzonen för detta. Krigen i både Libanon och Kosovo föregicks av en liknande utveckling. I dagsläget tror jag dock inte att de samhällsfrånvända invandrargrupperna i Sverige är tillräckligt stora, enade eller beväpnande för att på allvar kunna utmana landets militärmakt eller poliskår ens lokalt inom sina områden.
Men om invandringen inte minskar eller ändrar karaktär utan fortsätter som förut så tror jag att vi på ganska kort sikt kan få en förortsproblematik liknande frankrikes, med etniskt rensade bostadsområden som vaktas mot samhällsrepresentanter av beväpnade gäng. Från den situationen till inbördeskrig kan steget tyckas vara kort.
"Jag undrar hur dessa individer som ägnar sig åt sådana här saker skulle tycka om det var någon av deras nära och kära som behövde en ambulans fort men som inte kan få den hjälpen för att den attackeras eller att deras hem brinner upp totalt för att räddningstjänsten måste invänta beväpnad eskort innan dom kan utföra sitt livräddande arbetet."
Det har redan hänt. Det stod i tidningen för ett tag sedan att en greksik man som fick en hjärtinfarkt dog för att det tog ambulansen över 20 minuter att dyka upp. Vad PK media inte nämnde var orsaken till detta. Nämlingen att ambulansen var tvungen att invänta polisen för att kunna åka fram till platsen. Så långt har det gått i Sverige nu att folk riskerar att dö för att vissa människor inte kan uppföra sig på ett civiliserat sätt och att PK-skadade politiker inte vågra sätta ned foten och säga ifrån. Tragiskt men sant.
Skicka en kommentar