Engla igen

Lotta Gröning tar idag i sin krönika upp Englas begravning och den debatt som hela den cirkusen skapat.

Det har skrivits spaltmeter vid det här laget om Engla, hennes begravning och hennes familj.

Visst jag har också varit väldigt kritisk till att begravningen sändes och är det fortfarande, men kritiken riktas mot SvT inte mot Englas familj, jo lite mot familjen också.

Det går inte att helt säga att familjen inte regisserade medias intresse för till viss del gjorde dom det, hade familjen inte varit intresserad av någon media uppvaktning hade det väl bara varit och bett murvlarna att åka till varmare trakter och stoppa upp sina kameror någonstans i plånbokstrakten.

I mångt och mycket så hjälpte Englas familj till att elda på media intresset genom att släppa information om Engla i lagom stora munsbitar, varför kan vi bara spekulera i men visst svar kan vi ju få genom att det ganska snart startade en minnesfond för Engla med syfte att hjälpa hennes familj. I min näsa luktar det geschäft lång väg.

Det tråkiga är också att media hjälper till att skapa en bild av Engla som en ikon som var närapå helig, kan det bero på att hennes namn är snarlikt ordet ängel.

Jag tror att Engla var som dom flesta andra tioåriga flickor och inte nämnvärt ovanlig förrän hon blev ihjälslagen. Hon busade, fnittrade och gjorde alla andra saker som tioåriga flickor gör, det tragiska är att hon inte längre kan göra det.

Busa skjortan av dom som finns där du är nu Engla för det är du värd