lördag 6 september 2008

Bikt i Svenska Kyrkan

Finns bikten inom svenska kyrkan? Tydligen så gör den det även om jag hade klart för mig att bikten var ett av de sakrament som avskaffades i samband med reformationen.

Präster i svenska kyrkan är oroliga för att människor inte längre skall våga bikta sig när FRA-lagen införs, jag kan förstå att katolska präster kanske kan känna viss oro för det men hur en präst som inte tar emot bikt kan känna oro för att människor inte längre skall våga bikta sig inför honom är någonting som jag inte förstår.

En bikt föresten går ju till som så att man sitter i en biktstol och på andra sidan så sitter en präst oftast så kan man inte ens se prästen som tar emot bikt så hur en sådan bikt skall kunna avlyssnas är för mig en gåta.

Detta låter som om svenska kyrkan bara vill plocka popularitetspoäng genom att ifrågasätta något som många människor ifrågasätter. Men för att denna argumentering skall ens ha en avlägsen chans att bli trovärdig så får nog Svenska Kyrkan först i alla fall införa bikten igen.

Att det sen kan finnas en oro bland präster för att deras mejl kan avlyssnas det är en annan sak. Där finns en liten risk för att de själavårdande samtal som prästerna gör kan avlyssnas men ärligt talat om jag skulle vilja prata med en präst någon gång så skulle åtminstone jag vilja göra det öga mot öga och inte via mejl.

Dagen

3 kommentarer:

Mackan sa...

Du vet att FRA-lagen gäller mobiltelefoner också, va? Och att exempelvis "Jourhavande präst" får så gott som alla sina samtal just via telefon. (Hur många av dem som är via mobiltelefon vet jag inte).

Och i väldigt många fall bokas ett själavårdande samtal just via telefon eller mail, även om själva samtalet sedan sker mellan fyra ögon.

Myndigheten som just den dagen är kund hos FRA kan alltså få reda på att du träffat en viss präst för ett samtal, även om de inte kan ta reda på vad ni sagt i förtrolighet. Låt oss hoppas att prästen inte samtidigt har kontakter med någon som FRA tycker är intressant...

För vad det är värt.

Emma Jacobsson sa...

Hej LasseB. Det är visst vanligt med bikt i Svenska kyrkan och reformatorerna talar i bekännelseskrifterna om det "tredje sakramentet" som är botens sakrament, vilket inte nödvändigt innebär att man biktar sig, fast därom tvistar teologerna, men visst är bikt en stor hjälp oavsett man kallar det sakrament eller ej. Det förekommer även bland s k frikyrkor, men hur tystnadsplikten gäller för dem vet jag inte. Jag som är svenskkyrklig lutheran har själv biktat mig flera ggr för en präst. Det har varit samtal öga mot öga.Samtal där jag fått hjälp att se vad som är synden i sammanhanget och vad som inte är det. I "Den svenska psalmboken"s utdrag ur kyrkohandboken finner du en föreslagen ordning för bikt. Prästen har absolut och lagstadgad tystnadsplikt. Att inför en annan människa bekänna sin synd och få höra orden om Guds förlåtelse ur den andres mun har för mig varit en oerhört stark upplevelse av Guds befrielse, kärlek och omsorg. Det är mycket viktigt att själavåd via e-post är skyddad. Det är den inte idag och det går nog inte att ordna. I Gbgs Domkyrka (Svenska kyrkan) finns f ö en "biktstol" för den ljusskygge också. Men jag sitter som sagt hellre synlig - men bara för prästen.

pastorallan sa...

Som komplement till det Emma skriver kan jag berätta att bikten i frikyrkliga sammanhang kan vara en del av en serie själavårdssamtal. Då sitter pastorn och den som biktar sig öga mot öga.

En frikyrkopastor har samma absoluta tystnadsplikt som Svenska kyrkans präster.

https://www.themonastery.org/credentials/ordination-certificate-TGFycyBCZXJnbHVuZF4wNS8wMy8yMDA5XmxhcmdlXmZyZWVe.jpg