fredag 22 augusti 2008

Tankar om denna händelse

Stefan Gerhardssons son Mikael dog i fredags i en olycka då han klättrade på ett tågtak och fick strömmen från kontaktledningen genom kroppen.

Att förlora ett barn måste vara det absolut grönjävligaste en förälder någonsin kan råka ut för sen spelar det ingen roll om man är känd eller okänd, om man förlorar barnet i en olycka eller på annat sätt, grönjävligt är det.

Jag tänker naturligtvis på Stefan Gerhardsson och hans familj när de nu drabbats av denna tragedi. Samtidigt är jag full av beundrar för att Stefan Gerhardsson orkar gå ut och prata så öppet som han gör om händelsen och om arbetet med sorgen efteråt, var han får kraften till det ifrån förstår jag inte men vi alla bearbetar sorg på olika sätt. En förklaring till att han orkar kommer i det absolut sista han säger i intervjun med aftonbladet.

– Och sen, om man nu kan få fram det på något vis... jag vet att det inte hjälper, men ungdomar ska ge fan i att gå på järnvägen så där! Jag hoppas att andra vuxna som läser det här ska ha kurage nog att säga till ungdomarna att de ska gå därifrån.

Jag tror att det faktiskt hjälper, inte mycket men lite. Att det är ord som kommer från just Stefan Gerhardsson gör att de i många ungdomars öron väger tyngre än vad det som lärare eller representanter från banverket säger.

Banverket åker varje år runt i skolorna och informerar om riskerna med att vara på spårområdet över huvud taget, men de kunde göra mer. Jag tittade precis på deras hemsida och under 2007 så informerade de 25 000 elever i hela Sverige, det känns som om den insatsen skulle kunna förstärkas betydligt.

Sen tror jag att det gäller att få ungdomarna att förstå riskerna, skräm skiten ur de om det behövs, det är bättre med det än att de till slut hamnar på ett bårhus.

Tyvärr så får de väl inte göra så för i Sverige så skall man informera utan att skrämmas eller överdriva riskerna. Jag förstår inte det är det inte bättre att rakt tala om vad som kan hända och när så är möjligt visa upp konsekvenserna av en sak så att den inte behöver inträffa, än att efteråt trösta de som drabbats av olyckan

Vad det handlar om också är precis det som Stefan Gerhardsson talar om, vi vuxna måste våga säga ifrån och ta vårt ansvar.

Aftonbladet

Aftonbladet

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra Lasse,

Detta berörde mig lika mkt som det berörde dig tydligen.

Det gör ont i mig när jag får läsa sådant här om unga pojkar... Vi föräldrar måste berätta om farorna som finns runt om oss. Nej, han var inte dum pojken.... han var NYFIKEN.
De är det som vi alla måste förstå. Vi föräldrar MÅSTE jobba för att våra barn skall förstå. Min grabb här hemma är precis lika gammal som "Mikael", min son har brutit armen i en för mig petitess "olycka" då en kompis körde in i hans cykel. Men 2 veckor innan så blev min sons kompis överkörd av en lastbil då han korsat vägen. Pojken blev av med ett ben. De vet inte ännu vad som kommer att hända med det andra benet.
En sådan styrka som Stefan har i detta läget gör mig varm inombords, men jag har sån gåshud som jag inte vet vad jag ska göra med. Stefan du är ett mkt mkt mkt mkt mkt gott föredöme för oss föräldrar. Styrka till förbannelse...
Mikael sneglar och ler mot er.

PP

Marita sa...

Jag vill bara tacka för fantastiskt värmande inlägg - jag är Mickes moster och vill bara säga att trots att vår värld har stannat så är det en tröst att det finns värme från vänner och även personer man faktiskt inte känner. Det gör att man kan tro på en god värld trots att den just nu är väldigt smärtsam. Krama era barn ofta och tala om vad de betyder för er - Micke var bra på det trots att han var en busig, cool tonårskille.

https://www.themonastery.org/credentials/ordination-certificate-TGFycyBCZXJnbHVuZF4wNS8wMy8yMDA5XmxhcmdlXmZyZWVe.jpg