Peter Wallensteen, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, skriver tillsammans med forskarkollegerna docent Erik Melander, fil dr Louise Olsson och forskningsassistent Sara Lindberg en i och för sig läsvärd artikel på DN debatt idag angående mord på höga politiker i världen efter andra världskriget.
Det som förvånar mig är att de i sin forskning enbart tagit med statschefer, regeringschefer samt utrikeministrar, varför det snäva urvalet? Hade urvalet gjort bredare till att omfatta alla mord på politiker i ministerposition så hade siffrorna sett helt annorlunda ut.
Det som pekas ut speciellt är att Sverige med två mord på höga politiker enligt deras urval hamnar betydligt högre i statistiken än vad vi borde göra. Den höga placeringen i deras statistik tar dom som intäkt för att kräva ett bättre personskydd för politiker och kritisera att inget hände som kunde förhindra mordet på Anna Lind.
Det de glömmer är att det absolut svåraste som finns för alla sorters säkerhetsarbete är att stoppa den ensamme galningen som handlar på impuls, den personen tänker ofta inte på hur han skall agera efter dådet utan utför enbart dådet utan tanke på någonting mera än just själva dådet.
En del av deras kritik mot polisen kan jag hålla med om och det gäller den ovilja som finns hos svensk polis att i samband med både mordet på Olof Palme samt mordet på Anna Lind vilja utreda eventuella politiska motiv.
Vad Olof Palmes mördare hade för motiv kan vi bara spekulera om, men när det gäller mordet på Anna Lind så anser jag att den biten borde ha utretts betydligt bättre än vad den gjorde.
Men det som är intressant och som artikelförfattarna inte tar upp är att båda dessa mord utfördes när offret var utanför tjänsten så att säga och agerade som vilken privatperson som helst, gå på bio eller shoppa på NK.
Det som hade varit intressant är om de gjort en studie på hur de planerade attentaten mot politiker utvecklats under samma period, där hade vi fått en betydligt dystrare statistik om vi talat om dessa.
Som attentat mot politiker räknar jag allt från nedbrända garage till att kasta tårta i ansiktet.
Just när det gäller så kallade tårtattackerna så visar de att det personskydd vi har för vår statschef och våra ministrar är minst sagt uselt. Vi minns väl alla tårtattackerna mot kungen och den mot Bosse Ringholm.
Att de attackerna lyckades är allvarligare och viktigare att diskutera än de två mord som diskuteras, för båda dessa attacker hade likaväl kunnat slutat med mord.
Om de livvakter och poliser som är med vid sådana planerade händelser som dessa båda attacker ägt rum vid missar att någon i området tar upp en gräddtårta, som även om den är liten är betydligt större än en pistol så undrar man hur de över huvud taget skulle kunna upptäcka en attack och förhindra den om den var menad att förorsaka kroppsskada.
Artikeln är viktig men den missar målet lite grann den resonerar inte om hur vi skall skydda politiker i allmänhet och hur stor hotbilden är mot alla de människor som på fritiden har politiks uppdrag.
Den här diskussionen är viktig för den avgör till en del vilken typ av samhälle som vi vill bygga, vill vi ha ett samhälle där de högsta politikerna placeras i en skyddad värld och inte får ha någon som helst kontakt med verkligheten annat än på noga kontrollerade besök, eller skall vi ha ett öppet samhälle där våra politiker på sin fritid kan vara precis som vilken annan människa som helst och göra det den tycker är roligt.
En annan diskussion vi måste föra är hur vi skall göra mot de människor olika läger som anser att våld på ena eller andra sättet är ett bra sätt att föra den politiska debatten.
Kan vi lösa de frågorna så har vi löst hela problemet.
Dagens Nyheter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu räknas jag nog in i gruppen du nämner på slutet, för jag tycker du ställt fel fråga.
Det borde vara "Varför" i stället för "Hur".
Vi talar om en grupp människor (jag ignorerar självklart rent lokala förmågor, s.k hobbypolitiker då artikeln främst nämner "topp-politiker" (oxymoron?)) som stiftat en lag som gör att de inte har någon som helst ansvarsskyldighet för de tokigheter de hittar på. Nämn något annat jobb där du kan begå brott mot ett helt land i tjänsten och inte kunna straffas för det.
Dessa politiker har skapat ett samhälle där psykiskt sjuka individer från andra länder kan gå omkring på våra gator och mörda, våldta, råna etc. Då menar jag inte bara de som åker fast utan även de horder som inte gör det. Är det verkligen rätt att vi ska skapa ett skydd för de som skapat detta samhälle, men inte skydda resten av svenskarna?
Om vi nu absolut ska skapa ett sådant skydd (kommer kosta multum gissar jag, de måste ju tillsätta en utredning först trots allt), kan vi inte vänta tills någon tackat Göran Persson för hans otroliga insats för den svenska skolan och Mona Sahlin för...tja, då hon aldrig gjort något annat än att prata...tacka henne för att hon är den hon är?
De som säger att våld inte löser några problem, det är de som skapat problemen som endast våld löser.
Skicka en kommentar