Insamlingsetik

Att vi får mängder med brev i våra brevlådor där vi uppmanas att skänka pengar till än det ena än det andra ändamålet alla enligt utskicken lika viktiga är ju inget som man längre reagerar på man kollar lite snabbt vem som skickat brevet och sen åker det i soporna.

Nu har Svenska sällskapet för medicinsk forskning gått en liten bit längre för att få uppmärksamhet för sina utskick. Deras senaste utskick till cirka 60 000 mottagare hade texten plåster mot cancer skriven på omslaget.

Säga vad man vill om den formuleringen men uppmärksamhet det har de fått för den, eftersom många människor tycker att den var lite väl, och i princip så kan jag väl hålla med.

Tyvärr har jag själv inte sett utskicket ifråga vilket hade varit intressant, men jag har en aning att jag redan från början hade skrattat åt det hela och betraktat det som ett dåligt skämt. Fast jag har i och för sig sett värre exempel på sådana här brev där man uppmanas att skicka pengar.

Den absolut vanligaste varianten är att det i försändelsen ligger ett färdigifyllt inbetalningskort så att det ser ut som en vanlig räkning, jag undrar hur många som betalar i tron att det faktiskt är en räkning de fått som måste betalas. Kanske det inte är så många men av de som gör det så tror jag att merparten är äldre människor som kanske inte ser så bra och inte vågar låta bli att betala någonting för att de inte skall råka illa ut.

Det finns ju även kampanjer som medvetet riktar sig till äldre bara för att dessa är lättare att övertala att skänka pengar. Jag skulle önska att de organisationer som samlar in pengar till ofta väldigt vällovliga syften tog och satte sig ner och kom överens om en uppförande kod när det gäller hur marknadsföringen får gå till.

Dagens Nyheter