Dansbanden minst sagt udda scenkläder har nu fått sin förklaring det var skatteverket som med en hård tolkning av begreppet scenkläder tvingade fram dessa fantasikreationer.
Tolkningen var att scenkläder inte skulle gå att använda till vardags, kanske en riktig tolkning.
Och tydligen så är det samma regler som gäller idag även om tolkningen kanske blivit lite mildare.
Hur tolkas det i dag om en musiker som aldrig skulle gå klädd i kostym till vardags köper en vanlig kostym för att ha när han arbetar då måste väl den kostymen vara avdragsgill som arbetskläder, eller?
Just när det gäller kläder så är det en snårskog av regler som gäller skattemässigt men jag tror att man i dagens samhälle måste ha en mera liberal syn på vad som är arbetskläder eftersom det nu finns många yrken som kräver att man är klädd på ett visst sätt. Vilket kan innebära exempelvis krav på viss färg på byxorna.
Tyvärr så är det ju inte så att alla arbetsgivare delar ut arbetskläder till sina anställda eftersom det skulle bli för dyrt utan låter de anställda själva köpa sina kläder i öppna handeln, dessa kläder måste fås dras av på skatten som arbetskläder, annars så är det fel i systemet.
Alla kläder som inköps för att användas i arbetet oavsett om man är snickare, musiker eller något annat yrke skall räknas som arbetskläder anser jag utan krav på speciella utseenden,
Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
https://www.themonastery.org/credentials/ordination-certificate-TGFycyBCZXJnbHVuZF4wNS8wMy8yMDA5XmxhcmdlXmZyZWVe.jpg
1 kommentar:
Jag var med på den gamla goda tiden. I Musikerförbundets deklarationsbilaga (som alla använde) stod det "fantasikläder". Med detta menades ingen eller begränsad användning som privatperson. Sen var det upp till kontrollanterna (som på den tiden var amatörer) att vilja kolla scenkläderna. Några bekanta fick backning för att de använde smoking. De slet ut en sådan per säsong, 250 spelkvällar. Men det spelade ingen roll för kontrollanten, "ni kan ju använda smokingen när ni går på ordensmöten eller så". Att ingen var med i nån orden eller hade tid att vara med på möten spelade ingen roll. Så skatten var en orsak.
MEN - framför allt var ju detta högsta mode på 70-talet!!! Dansbanden var ju Svenssons glamrockare! Visst finns det ett löjets skimmer över scenkostymerna, men ta en titt på förebilderna. Slade, Sweet, Gary Glitter - jeez! Och Abba, jomen, nämen..? Värst var väl Bay City Rollers. Och Roddans leopardoverall ligger inte långt efter.
Idag kan vi med rätta garva åt kläderna - De var fula! Hoppas att våra barnbarn garvar lika grymt åt sina föräldrars kalsongmode!
Skicka en kommentar