Ibland så undrar man vem som våra lagar skall skydda. Läser om den 55 årige pedofil som av socialtjänsten blivit placerad i ett boende på bekvämt avstånd från skolor och dagis.
Att han kunnat placeras där beror på att sekretessen är sådan att en stadsdels socialtjänst inte får tala om för en annan stadsdels socialtjänst om de placerat en pedofil bredvid deras skolor eller daghem. Det verkar minst sagt galet.
Justitieminister Beatrice Ask hävdar mycket riktigt att den som avtjänat sitt straff skall vara fri efteråt och att ingen skall få en livslång stämpling som brottsling, skall vi fullfölja det resonemanget fullt ut så måste då alltså kommunerna ta bort reglerna som säger att personal på våra daghem inte får vara dömda pedofiler som avtjänat sina straff.
I detta specifika fall med en pedofil som dömts vid 7 olika tillfällen för sexuella brott mot barn så börjar man ju undra om det kanske inte för allas bästa vore om han fick tillbringa resten av sitt liv på någon sluten behandlingsavdelning.
När man sen läser vilka straff som han dömts till så är det nästan skrattretande låga straff eftersom vi i Sverige av någon anledning med automatik ger rabatt på minst en tredjedel av det av domstol utmätta straffet.
Jag anser att har man som pedofil dragit på sig sju olika domar vid sju olika tillfällen så har man diskvalificerat sig själv från att vistas fritt ute i samhället.
Aftonbladet här, här och här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det gäller väl alla återfallsförbrytare och inte enbart pedofiler? För pedofiler ska väl inte straffas för sin läggning, utan det är väl snarare deras brott som repressalierna ska vara en konsekvens av?
Vidare tycker jag att f.d. dömda mördare, i sådana fall, känns som en högre prioritet, vad det gäller uppluckrande av sekretessen.
Att myndigheter ska kunna kommunicera och dela information, om återfallsförbrytares bakgrunder, känns däremot konstruktivt - men åtminstone blir mörkrädd när folk talar om det amerikanska systemet, där just dömda sexbrottslingar (återfall behövs inte) markeras ut genom att polis och myndighet informerar alla i området, om personens bakgrund.
Hur i helvete ska någon kunna återanpassas då? Det blir en omöjlighet. Och detta är också en anledning till varför återfallsprocenten i USA är betydligt högre än här. Om samhället fortsätter att stigmatisera och spotta på dig, så finns det inte heller någon anledning att försöka "bättra" sig, för det gör ju uppenbarligen ingen skillnad.
Information får gärna spridas bland myndigheter, men att ge ut information om återfallsförbrytare till allmänheten - det skapar hysteri, paranoia och lynchmobbar. Samt ökar det riskerna för återfall.
Skicka en kommentar